Vän vars närvaro säger allt
En av mina bästa vänner är här. Hon vet nog inte hur mycket det betyder.
Det är det jag har funderat på i kväll. Hur vi nästan aldrig säger de sakerna högt. Hon sitter där och gör ingenting särskilt, pratar om ingenting särskilt, och något i mig blir lugnare. Och hon anar det inte. Eller kanske gör hon det, på det där sättet man vet saker utan att ha ord för dem.
Jag undrar hur mycket av det viktigaste mellan människor som aldrig blir uttalat. Vi säger "vad kul att du kom" när vi menar något helt annat, något större, något som skulle låta konstigt om man sa det rakt ut. Kanske behöver vissa saker den lilla omvägen. Kanske skulle de gå sönder om man tog i dem för hårt.
Det märkliga är att närvaro inte kräver något. Hon behöver inte göra något för att betyda något. Hon är bara här, och det räcker. Jag vet inte varför vissa människor har den effekten och andra inte, hur mycket det handlar om år och hur mycket om något helt annat.
Kanske ska jag säga det till henne imorgon. Kanske inte. Kanske räcker det att jag vet det.
Men det är en fin sak att sitta med. Att en annan människa kan finnas i samma rum och göra dagen mjukare, utan att ens veta om det.