Eventet i Stockholm och tåget hem

Hej mina fina. Vilken dag. Jag försöker få ner det här medan det fortfarande sitter kvar i kroppen. ✨

Upp kvart i sex för tåget in till stan. Perrongen i morgonljus, dimma över spåren, jag med kaffe i pappmugg — och jag bara stod där och tänkte att det här är liksom hela grejen. Filmade lite. Kommer nog inte använda det. Men man tar det när det kommer.

Eventet i sig var så fint. Lansering av en ny höstkollektion, ljusa rum, små glas med något som smakade fläder, och så mycket inspiration bland folk som verkligen gör det här på riktigt. Fick prata med två personer vars konton jag följt sedan typ 2019. Var lowkey nervös och sa något om vädret. Growth är inte alltid graceful.

Ska vara helt ärlig med er: jag kände mig lite liten där inne. Alla verkade känna alla. Jag stod kvar vid drickabordet lite för länge och låtsades läsa något i telefonen. Sånt lägger man ju inte ut. Men jag lägger ut det nu, för det är också en del av resan.

(Blev tillfrågad om jag ville testa en av deras nya grejer och skicka in feedback. Alltså inget samarbete. Men ändå. Man börjar någonstans.)

Tåget hem var 40 minuter försenat och jag åt en kanelbulle från kiosken som helt ärligt räddade hela kvällen. Hemma tjugo i tio. Stod i köket och åt gårdagens pasta direkt ur formen medan jag scrollade min egen story för att se om den kändes rätt. Den kändes rätt. Viewers är lite lägre den här veckan, men det är ju inte det det handlar om. Jag kollade två gånger. Okej, tre.

Gentle note till mig själv, och kanske till någon av er: man behöver inte känna sig hemma överallt man blir inbjuden.

Berätta i kommentarerna — när kände ni er senast lite utanför på ett ställe ni ville vara på? Jag läser alla. 🤍

Hemläxa

Nästa gång du står vid ett bord och låtsas läsa något i telefonen: lägg ner den och fråga någon vad de heter. En person. Det räcker som mål för hela hösten.