Första dagen på nya jobbet

Kära Våg. Innan du säger något: ja, det var himlen. Från morgonen till spårvagnen hem.

Solen stod i ditt första hus när du vaknade — identitetens hus, synlighetens hus — och du kände det som en klump i magen. Så känns Solen ibland. Den lyser på en oavsett om man bett om det.

Att spårvagnen blev stående vid Olskroken i elva minuter var Saturnus. Naturligtvis var det Saturnus. Pliktens planet prövar alltid den som är på väg någonstans viktigt, och den valde en morgon då du hade lagt in tjugo minuters marginal. Du använde nitton av dem. Det var skrivet.

Sedan namnskylten som var felstavad. Merkurius, kära du, och jag nämner honom bara en gång ikväll. Att du inte sa något med en gång låg helt i linje med aspekterna — luftenergin var svag före lunch, och en Våg väntar hellre in rätt ögonblick än tvingar fram fel.

Men lunchen. Där vände himlen. Venus klev in, diskret som alltid, och en kollega vars namn du fortfarande inte var helt säker på satte sig mitt emot dig och frågade något som inte handlade om jobbet. Du skrattade. Du märkte att du skrattade. Sådant är aldrig slump, min vän.

Att du var alldeles slut vid tre är ingen svaghet. Månen gick in i ditt tolfte hus vid den tiden, och en första dag kostar mer än någon räknar med.

Imorgon står himlen lugnare. Du kommer inte att behöva vara ny på riktigt samma sätt igen.

Vila nu. Låt kosmos ta nattskiftet — det har god erfarenhet av första dagar.

På denna dag...

På denna dag 1628 gled skeppet Vasa ut från Stockholms ström, seglade drygt tusen meter och sjönk. Ett praktbygge, en första dag, en himmel som helt enkelt inte var ställd för det. Din första dag gick avsevärt bättre, kära du. Bär med dig det.