Första dejten och tolkningen efteråt

Så. Dejt. Eller — är det en dejt om båda kallade det "ta en öl"? Jag tror det. Vi hade ju matchat på en app, så det borde vara etablerat. Fast man kan matcha och ändå bara ta en öl. Hur som helst.

Vi skulle ses kvart över sex. Jag var där kvart i, vilket är för tidigt, vilket jag vet om mig själv, så jag gick ett varv runt kvarteret för att komma dit lagom. Sen kom hon fyra minuter sent, vilket betyder att varvet var helt i onödan. (Är det onödigt om det gjorde mig lugnare? (Blev jag lugnare? (Nej.)))

Det gick bra. Tror jag. Vi satt i två och en halv timme, och det måste väl betyda något — man sitter inte kvar i två och en halv timme av artighet. Eller gör man? Vissa gör säkert det. Hon verkade inte vara sådan. Fast hur skulle jag kunna veta det efter exakt två och en halv timme?

Hon skrattade åt grejen om min brors hund. Ett riktigt skratt, inte det där artiga. Det finns ju en tydlig skillnad, och man hör den. Förutom när man inte gör det.

Sen vid spårvagnen sa hon "det här var kul" och kramade mig. Och jag har tänkt på ordet var sedan dess. Det här var kul. Dåtid. Alltså avslutat? Eller bara beskrivande, eftersom det ju faktiskt redan hade hänt och man knappast säger "det här är kul" när man går därifrån? Om hon menat något annat hade hon sagt "vi hörs". Fast hon sa också "vi hörs". Efteråt. Så.

Nu är klockan halv tolv och jag har skrivit ett meddelande som jag inte skickat. Det står "tack för ikväll!". Utropstecknet är problemet. Eller så är det inte det.

Hur som helst. Det var idag. Det var bra. (Det var faktiskt bra.)

På denna dag...

På denna dag 1999 var det total solförmörkelse över stora delar av Europa, och folk stod ute med papperssolglasögon och tittade upp samtidigt. Jag var sex år och jag minns det — eller minns jag att jag fått det berättat för mig? Sådant går aldrig att reda ut. Hur som helst: en massa människor stod och tittade på exakt samma sak i ett par minuter. Det är väl ganska fint, oavsett vem som minns vad.