Andra dagen på gymnasiet

Okej. Dagens grej: dag två.

Alla säger att dag ett är det jobbiga. Fel. Dag ett är gratis, för då vet ingen någonting och alla är exakt lika vilse. Dag två är när det bestäms.

För igår satte jag mig längst bak till höger, för det var den enda platsen kvar. Och idag gick jag in i samma sal och alla — ALLA — gick till precis samma platser som igår. Ingen bestämde det. Ingen sa något om det. Det bara hände.

Så nu är jag tydligen en person som sitter längst bak till höger. Det är min plats nu. I tre år.

Bredvid mig sitter en kille som heter Milo, och idag sa han "tja", vilket är +1 från igår då han bara nickade. Ja, jag räknar. Vad ska jag annars göra.

Lunchen var det värsta. Man står där med brickan och ska välja bord och hela matsalen är typ en enda stor uträkning. Jag gick mot ett bord där två från klassen satt och sa "får man?" och de sa ja, och sen sa ingen någonting på fyra minuter. Fyra. Jag åt potatismos i total tystnad och tänkte att det här är resten av mitt liv nu.

Men sen sa en av dem något om att morgonbussen är helt sjuk, och jag sa att jag också åker den, och sen pratade vi faktiskt. I typ tio minuter. Om bussar. Dagens bästa grej och den handlade om bussar.

Nu ligger jag här och tänker på att jag sa "får man?" som om jag vore gäst i min egen skola.

Men alltså. Det gick ju bra? Det gick faktiskt bra.