Det finns två svenska AI-appar som handlar om att skriva. Den ena gör din tisdag till en sportkommentar. Den andra ger dina tunga tankar en trygg plats att vila. De byggdes av två vänner som kodar sent på kvällen, dricker för mycket kaffe och ibland utbyter anteckningar. Det här är berättelsen om varför vi medvetet byggde olika saker.
Två appar, två helt olika ingångar
Storify är min svenska dagboksapp. Premissen är enkel: du vill minnas ditt vardagliga liv, men du har varken tid, energi eller inspiration att faktiskt sätta dig ner och skriva dagbok. Du ger Storify lite input om din dag, och AI:n skriver dagboksinlägget åt dig.
Det finns fem sätt att skapa ett inlägg: en steg-för-steg-wizard där du beskriver humör, sömn, energi, aktiviteter, platser, personer, vinster och motgångar; ett snabbläge som fångar dagens känsla på under en minut; en AI-intervju där du chattar med en AI som ställer frågor om din dag; ett röstläge där du pratar i upp till fem minuter och får det transkriberat och omskrivet; och en fritexteditor med AI-polering.
Den avgörande funktionen är rösterna. Storify har många olika skrivstilar att välja mellan: Dagboksskribenten, Sportkommentatorn, Familjekatten, Shakespeare, Kvällstidningen, Handläggaren, Actionhjälten, Influencern, Sexåringen, Poeten, Kulturmoster, Piraten, och så vidare. Samma dag blir ett helt annat inlägg beroende på vilken röst du väljer. Poängen är att dagboksskrivande ska vara enkelt, träffsäkert och — vågar jag säga det — roligt. Ibland vill du ha en poetisk reflektion över livet. Ibland vill du ha din dag omvandlad till stand-up med poänger som sticker precis lagom. Båda är giltiga.
Valfria tillägg inkluderar ett personligt horoskop, "händer idag i historien"-fakta, och en liten bit "läxa" — en reflektion eller utmaning baserad på din dag. Inlägg kan redigeras, regenereras i en annan röst, exporteras som PDF, arkiveras, eller valfritt publiceras i Communityn för andra användare att läsa. Kontofunktioner inkluderar en kalender med streak-statistik och upplåsbara badges.
MittPsyke är min vän Robert "Robban" Claessons svenska webbapp. Premissen är anonym textbaserad support när dina tankar snurrar och du behöver någonstans att börja. Du kan skriva direkt utan konto — din text sparas inte om du inte väljer att skapa ett senare.
Grundflödet är: skriv ner vad som känns fel, få struktur och reflektion tillbaka i text, spara bara om du vill komma tillbaka. Det finns också ett AI-röststöd (hanterat via OpenAI och Retell) för när du hellre pratar än skriver, och en community-funktion där användare kan läsa och dela anonyma reflektioner. Kontofunktioner inkluderar en journal, humörspårning över tid, guider som förklarar vanliga psykisk hälsa-ämnen, och övningar för vardagliga utmaningar.
Det viktigaste med MittPsyke är vad det uttryckligen inte är: det är inte sjukvård, inte terapi, inte diagnos, inte akuthjälp. Sidan säger detta tydligt och upprepat, och hänvisar användare till 112, 1177 och Stödlinjer.se för faktisk krisstöd. Det ramar in sig som ett första steg i text — någonstans att börja sortera tankar när du inte vet var du annars ska börja. Den visuella tonen är lugn: mjuk naturbildspråk, dämpad palett, varsam copy. Robban driver också Stödlinjer.se, en katalog över svenska stödlinjer, så MittPsyke sitter inne i ett bredare projekt om att göra resurser för psykisk hälsa lättare att hitta.
Syskonskappar, inte konkurrenter
Storify och MittPsyke är syskonprojekt, inte konkurrenter. Båda är solobyggda svenska webbappar av vänner som kodar parallellt och ibland utbyter anteckningar. Båda tror att text är ett användbart verktyg för att förstå vardagslivet. Båda har låga trösklar — du kan börja utan konto, du behöver inte formulera saker perfekt. Båda har community-funktioner för valfri delning. Båda kör på AI men använder det olika.
Där de skiljer sig är i intention. Storify gör skrivandet om din dag lekfullt, uttrycksfullt, ibland absurt — med röster från Shakespeare till en sportkommentator till din katt. Målet är att användaren ska le, skratta, eller känna igen sig själv i sin egen dag berättad tillbaka till dem. MittPsyke gör skrivandet om ditt inre tillstånd tryggt, strukturerat och stilla. Målet är att användaren ska känna sig mindre ensam med sina tankar och hitta små nästa steg.
Så de möter samma person på olika dagar. Vissa dagar vill du ha din tisdag omvandlad till en kvällstidningsrubrik. Vissa dagar behöver du en lugn plats att lägga ner det som är tungt. Båda är giltiga användningar av skrivande, och ingen av apparna försöker vara den andra.
Varför vi höll oss i olika banor
När Robban och jag började bygga samtidigt hade vi ett val. Vi kunde ha slagit ihop koncepten till en app. En app med både lekfulla röster och lugn mental hälsa-support. En app som gjorde allt.
Vi valde aktivt att inte göra det.
Inte för att vi inte gillar varandras idéer. Tvärtom. Men för att blandningen hade förstört båda. En app som försöker vara både rolig och djupt seriös på samma gång blir ingen av delarna riktigt. Användaren som öppnar appen för att skriva ner något tungt vill inte mötas av en knapp som säger "låt din katt berätta om det här". Användaren som vill ha sin dag berättad som en actionfilm vill inte först klicka förbi en varning om krisstöd.
Dessutom: vi gillar båda att bygga själva. Vi gillar att ha en app var där vi bestämmer allt, där designen och tonen är konsekvent hela vägen igenom, där varje funktion sitter där den gör av en anledning. Om vi hade slagit ihop projekten hade någon behövt kompromissa. Båda hade förlorat på det.
Den svenska indiewebben har plats för mer än en
Det finns en tendens att tro att det bara finns plats för en app inom varje kategori. Särskilt i Sverige, särskilt när det gäller nisch-produkter, särskilt när det gäller AI. "Det finns redan en dagboksapp" är ett konstigt argument när det finns hundratals på engelska. "Det finns redan en app för mental hälsa" ignorerar att olika människor behöver olika ingångar.
Storify och MittPsyke bevisar motsatsen. Det finns plats för båda. Inte för att de delar marknaden — de delar användare, men på olika dagar, för olika behov. Någon kan använda Storify varje kväll för att dokumentera sin vecka, och MittPsyke en gång i månaden när något känns för stort att bära ensam. De konkurrerar inte. De kompletterar.
Och det svenska internet blir bättre av det. Inte för att vi har byggt de perfekta apparna — långt därifrån — men för att vi har byggt två helt olika sätt att närma sig samma grundfråga: vad händer när du sätter ord på det du bär runt i huvudet?
Vad händer härnäst
Vi fortsätter bygga. Robban på sitt håll, jag på mitt. Vi utbyter ibland anteckningar. "Hur löste du den där buggen?" "Vad tycker du om den här designen?" "Har du sett att Claude nu kan...?" Det är vänskap genom kod, och det är ett sätt att bygga som jag hoppas fler väljer.
För det svenska internet behöver fler indie-appar. Inte färre. Det behöver fler människor som bygger saker på kvällar och helger, för svenska användare, i svenska sammanhang, med svenska kulturreferenser. Det behöver fler människor som väljer att bygga olika saker istället för att alla bygga samma sak.
Vi byggde olika saker. Med flit. Och den svenska webben är bättre för det.